Söndag kväll
Det har varit en rätt skön helg med både Länsdans och allt för mycket godisätande. Jag har inte gymmat på över en månad för min förkylning/snor&host har tagit om! Fan.... Ändå fast jag har varit noga med astmamedicinen, för jag brukar bli väldigt dålig under hösten om jag slarvar.
Imorgon har jag fått läkartid till 8.oo. Usch vad jag börjar bli nervös. Gyn är ALDRIG kul. Men jag vill ju veta om det är nåt fel, att blöda i över tre veckor är inte normalt, och inte att ha så ont heller. Jag var på väg att åka in en gång, men det gav faktiskt med sig, tack och lov.
Jag dricker för lite vatten, så denna veckas uppgift är att dricka minst 1 1/2 liter vatten varje dag..!
Det här med att vara positiv/prata positivt har funkat bra, jag känner kanske inte så stor skillnad, om jag nu skulle göra det, men det känns iaf bra! Fast när jag tänker efter har jag nog inte pratat så mycket med någon alls på ett tag....
Jag var hem till Louise i Fredags, åh herregud vilken mage!!
Hon var så himla vacker, det lyste om henne på nåt vis, och hon verkade så harmonisk. Men man kan inte utelämna att vi var precis lika cp som vi brukar vara. Vi pratade som om vi setts dagen innan, det kändes inte som att jag faktiskt inte träffat henne sen i våras!
Vänta, nu känns det som att mina meningar blir alldeles för långa och invecklade.
Ja, jag lär erkänna att det sög lite i magen när man såg hennes bula.
Det är så många runt omkring en som skaffar barn nu. Nära vänner t ex. Jag vill också.... lite. Men jag vill ju göra allt annat också, samtidigt.
Sen är jag orolig för hur det blir med mina mediciner om man skulle gå och bli gravid nu... Nu när jag börjar känna mig någorlunda "stabil", ska man verkligen ta bort medicienerna då? Jag vet redan att min "viktigaste" (Voxran), inte ska tas under graviditet.
Jag vill liksom inte ha en unge med tre ögon och som kanske ser ut som en mr potatohead.
Imorgon har jag fått läkartid till 8.oo. Usch vad jag börjar bli nervös. Gyn är ALDRIG kul. Men jag vill ju veta om det är nåt fel, att blöda i över tre veckor är inte normalt, och inte att ha så ont heller. Jag var på väg att åka in en gång, men det gav faktiskt med sig, tack och lov.
Jag dricker för lite vatten, så denna veckas uppgift är att dricka minst 1 1/2 liter vatten varje dag..!
Det här med att vara positiv/prata positivt har funkat bra, jag känner kanske inte så stor skillnad, om jag nu skulle göra det, men det känns iaf bra! Fast när jag tänker efter har jag nog inte pratat så mycket med någon alls på ett tag....
Jag var hem till Louise i Fredags, åh herregud vilken mage!!
Hon var så himla vacker, det lyste om henne på nåt vis, och hon verkade så harmonisk. Men man kan inte utelämna att vi var precis lika cp som vi brukar vara. Vi pratade som om vi setts dagen innan, det kändes inte som att jag faktiskt inte träffat henne sen i våras!
Vänta, nu känns det som att mina meningar blir alldeles för långa och invecklade.
Ja, jag lär erkänna att det sög lite i magen när man såg hennes bula.
Det är så många runt omkring en som skaffar barn nu. Nära vänner t ex. Jag vill också.... lite. Men jag vill ju göra allt annat också, samtidigt.
Sen är jag orolig för hur det blir med mina mediciner om man skulle gå och bli gravid nu... Nu när jag börjar känna mig någorlunda "stabil", ska man verkligen ta bort medicienerna då? Jag vet redan att min "viktigaste" (Voxran), inte ska tas under graviditet.
Jag vill liksom inte ha en unge med tre ögon och som kanske ser ut som en mr potatohead.
