Alltså tjejer kan vara så jäkla elaka mot varandra. Jag har faktiskt inte sett sånt hos killar. Killar som inte gillar varandra går skilda vägar, tjejer som inte gillar varandra ska absolut tala om det. Oftast inte för personen det gäller, utan för alla andra (oftast andra tjejer) runt omkring.
Vi är väl ändå tillräckligt utsatta och dömda redan i media och annat. Vafan, kan vi inte hålla ihop istället?
Och sen den här evinnerliga besattheten av utseendet!? Sluta klanka på varandras utseende! Vi ser alla olika ut, och det är väl ändå bra? Alla har olika förutsättningar och du; inte är väl dina och mina föräldrar direkt lika varandra? NEJ! Då kan man inte förvänta sig heller att vi ska se likadana ut! Den enda man ska påverka sitt utseende för, det är sig själv. Det är insidan som lämnar det riktiga avtrycket hos folk.
Om de andra människorna i världen var blinda,
skulle du vara märkvärdig för dem då?
Jag har ett mål att bli mer positiv i mitt tänkande och agerande. Jag började för någon månad sedan att verkligen vara uppmärksam på HUR jag tänkte, om mina tankar mest var negativa, om de blev negativa, alltså om och när jag "styrde" tankarna åt ett negativt håll. Det var faktiskt ganska mycket. Eller mycket.
Mycket som; "åh, varför inte jag, varför kan inte jag, jag kan inte, jag är dålig, jag är för ful, jag är för tjock, jag skulle ha sprungit längre, jag skulle ha tränat, jag skulle inte ha ätit det och det, jag skulle ha städat, jag diskade bara men dammtorkade inte - fy mig, jag är sjuk, jag är sjuk jämt, det är alltid fel på mig, jag köper fel saker, jag slösar pengar, jag är en dålig flickvän" ... osv osv negativt, negativt, negativt!
Det finns alltid nånting jag kunnat göra bättre, alltid något jag missat, alltid något jag inte kan...
Det har verkligen genomsyrat mig och hela mitt leverne. Samma sak när och hur jag pratar med folk.
Det blir liksom alltid inriktat på tråkigheter eller negativa saker. Nu är det ju inte jag som alltid kommer in på negativa saker, för det verkar vara en "trend" på nåt vis. Alla är miserabla när man pratar i verkligheten, samtidigt som alla är så overkligt lyckliga på internet. (Överlag alltså, undantag finns ju såklart.)
Och allt det här blir ju lite tråkigt.
Det var faktiskt Mattias som påpekade detta för mig i höstas. När vi satt i bilen på väg hem efter att vi hälsat på hemma hos Zandi.
" Ni pratar bara om negativa saker varenda gång, är allt verkligen så illa? Jämt? "
Först vart jag arg och vart genast defensiv. Vaddå negativ jämt?! Pratade vi bara om dåliga saker?
Nu är det så att vi skrattar väldigt mycket tillsammans, jag och mina systrar. Ofta så skrattar vi så vi grinar.
Men när jag tänkte efter så handlade mycket om dåliga saker. Vi var nog rätt bittra och negativa där runt köksbordet, även om vi skrattade också. (Tack och lov för humor för fy fan vilket pissliv man VERKLIGEN hade haft annars! :P)
Han hade rätt, och jag fick mig en tankeställare. Jag måste tänka mer positivt, för du blir vad du tänker.
För vem mår egentligen bra av att bara prata om alla sjukdomar och krämpor man har, hur fattig man är, vilket dåligt väder vi "jämt" har och fy fan för TVlicens och kolhydrater..??
Alltså jag tycker absolut att det är bra att ventilera, för det måste man göra! Annars är det lätt att gå under!
Men när man låter det negativa genomsyra allt... När man sätter på sig skygglapparna och bara fokuserar på allt som är dåligt, då kommer man inte må bra i slutändan. För min del är det defenitivt så och jag tror att det gäller de flesta, när man tänker efter.
Jag har "gått ner mig" rejält, många gånger under flera år, och så är det bara. Depressioner och hela fan. Men nu vet jag att jag faktiskt KAN påverka tankarna på ett sånt sätt jag vill. Även om det är jättesvårt och väldigt lätt att falla in i gamla tankebanor, så är det bara att vika av och börja trampa upp de nya stigarna igen!
Igen och igen och igen!!
Nu senaste veckorna så har det blivit lättare att tänka positivt. Jag var tillexempel till Högskolan igår och träffade min mattelärare Marie. Jag trodde att jag bara skulle kika in och säga -
"Ja, jag vill fortsätta med matten den här terminen också, jag ska boka prov nu till nästa vecka - tack och hej!" - men så vart det inte.
Marie ville att vi skulle titta på mitt senaste prov.
Senast jag satt och kollade igenom ett matteprov med en lärare var i 9an. Jag skojar inte. Och jag avskyr matte, det har aldrig varit roligt och inte ens liiiite intressant. Jag fick faktiskt en klump i magen när jag satte mig ner.
Och då skulle hon dessutom gå igenom tal för tal! (Men vafan människa, måste du plåga mig?) Några var iaf rätt och några var fel, och jag hade fått betyget G+ kan man säga.
Hade jag varit som jag brukar, så hade jag mått skitdåligt. Under hela min skolgång så har VG varit det lägsta betyg som jag kunnat godkänna mig själv med. Godkänt hade jag skämts över! Det har bara varit så, jag ska kunna MER, prestera MER.
Jag hade gjort ETT prov utav FEM. På en hel termin!! Hur dåligt är inte det?!
Men.
Jag valde att inte tänka så. Jag slog i bromsen direkt den här gången.
Jag fick faktiskt godkänt. Jag har inte räknat matte sen hösten 2007, och jag har ändå lyckats göra ett utav fem prov och fått godkänt. Jag har jobbat heltid i Åselby och haft ljusjobb, vi har renoverat hemma och samtidigt har jag haft problem med den där förjävlade gallan, och ändå har jag fått ett godkänt. Godkänt är ju ett godkänt, det betyder att det är OK, jag kan det jag ska kunna. Visst, det är ett prov utav fem, men då är det ju bara fyra kvar. Och vafan, jag ska inte söka högskolan i höst.
Jag har minst ett år kvar här hemma i Borlänge.
Jag ska fixa matten vid sidan av mitt heltidsjobb. Det får fan ta tid!
Så jag försökte att inte se alltför ansträngd ut och bokade en provtid innan jag gick därifrån.
På bussen till stan så berömde jag mig själv inombords för att jag hanterat det så bra.
(Jag kan erkänna att lite, lite oro gnagde inuti, eftersom jag inte hållit min tidsplan som jag tyckt varit rimlig, och jag har ett till ämne att läsa upp sen, men det blir inte bättre av att oroa sig över det nu!!)
Täääänka positiiiiiiivt vare ju!!
Där var alltså lite av mitt "nya" och bättre tänk!
Sen när jag klev in på gymmet så kände jag efter lite sådär extra. Ja, jag är lite snorig och mår inte helt 1OO% så njaaa jag kanske ska gå och kolla på Lindex istället... Men så hejdade jag mig lite. Vafan, nånting kan jag ju göra här, jag måste ändå slå ihjäl 2 timmar innan jag börjar jobba! Så jag bytte om och anmälde mig till EasyLine. EasyLine går till så att man kör vartannat kondition (stepbräda) och vartannat olika styrkemaskiner (som går på luftmotstånd, så ju mer du tar i desto tyngre blir det).
Man växlar var 3Oe sekund och håller på en halvtimme, det brukar bli 3 "varv" allt som allt. En väldigt effektiv och skonsam träning eftersom du gör precis så mycket som du orkar. Grupperna blir väldigt blandade, det är alltifrån studenter till pensionärer på samma pass!
Hur som helst, så efter varv 1 så smällde mensvärken från helvetet igång, plus att jag var så SJUKT trött. Jag tänkte flera gånger att " Nä fyfan jag skiter i det här, jag klarar inte ens en halvtimme...".
Men nejdu, jag kom på mig med att tänka sådär och då ville jag vara kvar bara för att. Mensvärken gav med sig lite och jag tänkte väl att vafan jag behöver inte ta i så jag spyr, jag behöver faktiskt bara hålla pulsen uppe och köra HELA passet! Och det gjorde jag! :) Svettig som ett as men SHIT va nöjd och glad jag var efteråt! Även om jag inte tagit i så jag ville spy och verkligen gett 1OOO% så hade jag nog fan gett 5OO% iaf, och det duger!! Det var ju skitbra! För jag hade ett val där inne, och jag valde att köra igenom! Det här gällde en halvtimme av hela min dag, och vi ska ju knappast göra några otroliga ansträngningar på jobbet, så det gör ju inget som jag körde slut på mig själv nu?
Efter 1O minuter hade pulsen gått ner och jag belönade mig själv med en liten stund i solariet. Lite ljusterapi bara. Leka Bahamas i 2O min! ^^ Riktigt mojjigt!
Se, där var lite mer av mitt "mer positiva" tänkande.
Sen vaddå, man är ju inte mer än människa. Klart jag kommer ha negativa tankar, dagar och samtalsämnen,
men ändå att vara medveten om mina val och vetskapen om att jag KAN påverka, gör att det blir lite lättare.
En positiv sak är ju alltid bättre än en negativ. :)
... och när jag sen kom till jobbet igår och läste mitt horoskop, då stod det såhär:
Träffande va? :)
Nu har jag skrivit på tok för länge, så nu ska jag packa träningsväskan till imorgon!
